Tandvård, regionerna

Regionerna ska erbjuda en god tandvård åt sin befolkning. De har också ett särskilt ansvar för barn- och ungdomstandvård, specialisttandvård för vuxna och för tandvård som riktar sig till personer med särskilda behov, asylsökande och tillståndslösa.

SKR stödjer regionerna genom intressebevakning, samordning av nätverk och i vissa fall kunskapsunderlag. Det handlar exempelvis om att

• följa upp nyttjandet av regionernas särskilda tandvårdsstöd
• verka för att integrera tandvården i e-hälsoarbetet
• ta fram underlag för finansiering och betalning för fakultetsplatser för tandläkares specialiseringstjänstgöring
• bevaka och påverka den nationella utvecklingen

Tandvårdsnätverket

Kontaktuppgifter tandvård per region

Vårdgaranti i tandvården

Vårdgarantin som gäller i hälso- och sjukvården gäller inte för tandvård som regleras enligt tandvårdslag (1985:125).

Om tandvårdsinsatsen är ett led i eller en förutsättning för, en medicinsk utredning eller behandling som omfattas av vårdgarantin gäller denne. Det kan till exempel vara  kirurgiska ingrepp eller medicinsk behandling som riktar sig mot ansiktsregionen . Syftet är att de medicinska behandlingar som omfattas av vårdgarantin inte ska fördröjas i väntan på en tandvårdsinsats.

Barn och unga vuxna

Allmäntandvård

Enligt tandvårdslagen är regionerna skyldiga att erbjuda fullständig tandvård till alla barn och unga vuxna till och med det kalenderår de fyller 23 år. Regionerna har möjlighet att upprätta avtal med privata vårdgivare.

Tandvård i annan region

Barn och ungdomar kan behöva söka tandvård i annan region än där man är folkbokförd. Rutinerna för detta ser olika ut i Sverige och därför finns en regiongemensam vägledning som innefattar rutiner och kontaktuppgifter till respektive region.

Tandvård barn och unga i annan region

Asylsökande och tillståndslösa

Asylsökande och tillståndslösa barn ska erbjudas tandvård i samma utsträckning som alla andra barn tom 18 årsdagen. Asylsökande vuxna och tillståndslösa ska erbjudas tandvård som inte kan anstå. Det är tandläkaren som avgör vårdbehovet.